Vår Församling är i en svår situation

posted in: aktuellt | 0

Vi har i församlingen ett problem – ett problem som har funnits i många år men som på senare tid har kommit i förgrunden.
Som ni vet finns det i Malmö två katolska församlingar; vår egen och Vår Frälsare.
Vår Frälsares församling har i dag närmare 9 000 registrerade medlemmar och vi har cirka 2 250. Detta beror på att församlingsgränserna är som de är – den som bor inom ett visst geografiskt område tillhör en bestämd församling. Det betyder att den kyrkoavgift man betalar också tillfaller den församlingen även om man kanske väljer att gå i en annan kyrka.
Som var och en kan förstå innebär denna församlingsindelning en stor orättvisa, fram för allt då ekonomiskt.
Tidigare var problemet kanske inte så stort som det är i dag: många katoliker bodde i Rosengård, men efter hand har de flesta flyttat till andra områden och muslimerna är numera i majoritet i Rosengård.
Tidigare kyrkoråd och kyrkoherdar har vänt sig till biskopen för att få till en ändring av församlingsgränserna, men ingenting har hänt.
I samband med biskopens visitation hos oss för ungefär ett år sedan, tog jag och övergångsrådet upp denna för oss mycket viktiga fråga: vi påpekade den orättvisa som församlingsgränserna innebär för oss. Vi bedriver här i församlingen en stor verksamhet och det måste också påpekas att många som tillhör Vår Frälsare kommer hit för att betjänas av oss. Det gäller dop, undervisning, vigslar och begravningar. Det är vi präster i Rosengård som står för detta arbete, men det är Vår Frälsare som får pengarna.
För vår del handlar det inte bara om att överleva – vi måste också kunna utöka vår verksamhet för att de troende i Malmö inte ska bli lidande. Och att sprida Jesu Kristi evangelium är kanske viktigare idag än någonsin. Detta redogjorde vi noga för och vi vädjade till biskopen om att han skulle verka för en lösning som är rättvis för båda församlingarna.
Det hände ingenting förrän nu i höstas. Den 5 september hölls ett möte här i Malmö där just frågan om församlingsgränser diskuterades. Närvarande på det mötet var förutom kyrkoherden i Vår Frälsare, f. Janusz Niziolek också generalvikarien p. Pascal René Lung samt f. Marek Rubaj, som är biskopsvikarie för präster och diakoner.
Själv kunde jag inte delta. Tillsammans med p. Ludwik var jag just då i Polen för att följa p. Rudolf till graven. Jag kunde alltså inte göra min och församlingens röst hörd.
Resultatet av det mötet blev att Maria i Rosengård skulle tilldelas Trelleborg, något som enligt p. Pascal skulle innebära ett tillskott på ungefär 250 medlemmar – vi skulle alltså bli cirka 2 500 registrerade katoliker. Men till detta sa vi – jag och övergångsrådet – ett bestämt nej. Ett tillskott på 250 medlemmar löser inte våra problem och vi varken kan eller vill ta över kyrkan – alltså byggnaden – i Trelleborg.
Den 22 september skrev vi ett brev till biskopen och förutom att vi sa nej till Trelleborg presenterade vi tre andra, som vi ser det, potentiella möjligheter:

1. Vi accepterar att Trelleborg blir del av vår församling under förutsättning att även Skanör-Falsterbo, Höllviken,Vellinge och Bunkeflostrand ingår. Motorvägen mot Köpenhamn kan då utgöra gränsen.
2. Att församlingsgränserna ska dras i enlighet med det förslag som dåvarande kyrko/församlingsrådet presenterade för Dig 2011 och som i princip går ut på att Malmö stad delas.
3. Som sista alternativ att bidraget till vår församling höjs så att vi inte bara kan leva utan också utveckla vår verksamhet.

Detta brev har biskopen ännu inte besvarat. Hele situationen diskuterades för övrigt när vi oblatmissionärer nyligen hade möte. Efter detta skrev p. Piotr Pisarek, OMI, som är vår superior för Norge och Sverige, ett brev till biskop Anders där han förklarade att kongregationens medlemmar var både förvånade och besvikna över den orättvisa och ojämlika församlingsindelningen i Malmö. Biskopen har tackat för brevet, uttryckt sin förhoppning om en bra lösning, men har i övrigt inte besvarat det.
Men innan dess fick jag kopia på ett dekret, undertecknat av biskop Anders och msgr. Biletic och enligt detta ska delar av Trelleborg, Smygehamn, Beddingstrand, Anderslöv och Klagstorp från och med den 1 januari nästa år tillhöra Maria i Rosengård.
Vi kan med beklagande konstatera att det inte har tagits någon som helst hänsyn till de förslag som vi har framfört och att man heller inte har talat med oss här i församlingen.
För några veckor sedan fick jag, som kyrkoherde, ett gåvobrev på kyrkan i Trelleborg. Jag undertecknade under protest eftersom jag kände mig tvingad att skriva under. Jag har heller inte fått församlingens uppdrag att göra detta.
Enligt gåvobrevet tar Stiftet över skulden på kyrkan – 1,5 miljoner kronor – men faktum kvarstår: det är vi, Maria i Rosengård, som måste betala alla löpande utgifter för kyrkan; el, vatten med mera, plus underhåll. Ett medlemstillskott på 250 medlemmar innebär en inkomstökning för vår del på cirka 50 000 kronor per år. Det finns ingen möjlighet att vår samlade inkomst kan bära vår verksamhet eller ge oss möjlighet att utöka den.
Hur saken kommer att utvecklas vet vi ännu inte – det återstår att se. Men vårt nej till Trelleborg kvarstår. Vi anser inte att denna, av Stiftet förslagna ändring, på något enda sätt bidrar till en större rättvisa eller jämlikhet mellan de katolska församlingarna i Malmö.
Vi har nu i alla fall i ett brev inbjudit biskopen att komma hit till oss i Maria i Rosengård för att vi personligen ska kunna ha ett samtal med honom. Vår förhoppning är att han ska tacka ja till vår vädjan.
Så snart problemet har fått en lösning kommer vi att hålla val till ordinarie kyrko/församlingsråd

P. Marek Dziedzic OMI